Resesummering

Hej allihop!

Nu har vi kommit hem till Sverige igen, men innan vi skrivit klart kapitlet om Ghana vill vi dela med oss av vår resa över jul och nyår!

Roligt att ni har varit här och tittat, hoppas att ni har haft kul läsning!

Ambjörn skriver: Innan vi gav oss ut på vår tvåveckorsresa hade vi det gött i Adeiso ett par dagar och lät Betson acklimatisera sig något, ”only small, small”. Exempel på trevliga umgängesformer var fika med glögg och skånepepparkakor (sjukt retro förpackning) med smör samt tvättning, vilket Tomas visar prov på på bilden nedan.

Bild

Tomas tvättar och är glad.

Vårt första resmål var Voltaregionen som ligger öster om sjön Volta. Lake Volta är världens största konstgjorda sjö och är även reservoar till vattenkraftverket (1 GW installerad effekt) i Akosombo vilket står för 47 % av Ghanas elproduktion. Julaftonsmorgon inleddes med en uppfriskande simtur i Volta-floden, nedströms kraftverket. En given attraktion var såklart vattenkraftverket, en mäktig upplevelse att gå på en damm innehållande 148 kubikkilometer vatten. På bilderna ser allt ut som en lekplats i storlek men ni får koppla på fantasin/”Vattenkraft – teknik och system 10 hp”.

Bild

Fantastic 4, med utsikt nedströms kraftverket.

Bild

Översiktsbild på vattenkraftsverket i Akosombo.

Senare på julafton fortsatte vi norrut med tro-tro och taxi till Amedzofe (Amedoppe), en liten bergsby på 700 meters höjd, där det firades med glögg, glitter, juleskum och julklappsutdelning! På juldagen gick vi i kyrkan. Gospel, liveband och dansande kollekter – det var en upplevelse.

Bild

Denna bild är helt representativ.

Bild

Jag och Tomas passade på att definiera om begreppet elsäkerhet.

Bild

 

Tur att det fanns varningsskyltar ändå.

Istället för mellandagsrea åkte vi och deltog i en tredagars dans- och trumkurs i Teshi, utanför Accra. Dagen innan kursen drog igång stukade jag foten, såklart. Tomas använde sina erfarenheter från gamla fotbollsskador samt Betsons nyinköpta kjoltyg för att knyta ihop foten till ett gångbart paket i matchande färgpalett (blå). Foten missade inte ett danspass! Lärarna, Doe och Florence, var helt fantastiska och vi är alla tacksamma för att Elin letade upp kursen och myste in den i vårt reseschema! Under rean passade jag och Betson även på att fira år tillsammans på ett närliggande finhotell.

 

Bild

Morgonpasset med Florence!

Efter tre inspirerande dagar i Teshi begav vi oss västerut mot Takoradi och vidare till 4°49’41.75″N 1°53’55.24″W, det vill säga ”hotellet” Fonta´s Folly. Med lugn sandstrand, havssköldpaddor och fantastisk mat (åt det franska hållet) hade vi det riktigt skönt några dagar. Här måste tilläggas Tomas packningsextas när han och Elin kom tillbaka efter en dagstur och berättade om den upplevelserika taxifärden, mellan två småhålor i närheten, då inte mindre nio personer trycktes in i en småbil. Maximerad nytta (tyvärr finns ingen bild). En annan upplevelse som borde ha dokumenterats bättre var paddelturen vi gjorde i den närliggande fiskebyn Butre. Händelsen går nog att sammanfatta med att allt gick fel. Vi skulle träffa en guide som skulle ta oss ut på en 1,5 timmes båttur på en flod där vi skulle se apor, kokodrillos och mycket annat (kostnad: 40 cedis). Vi träffade inte guiden, vi fick muta oss över gångbron till båtarna efter att ha käkat lunch på andra sidan floden (enligt de fulla ynglingarna på bron gick pengarna till underhåll av bron, eller snarare till underhållningen på andra sidan bron där fem kW musik pumpade till allas förtret), en tjomme (som sa att han var guide) tog med oss ut på floden i hans läckande eka, turen varade i 30 minuter och kostade 60 cedis, ”guiden” fick ur sig guide-typiska fragment som ”are you happy?” och ”sometimes you see monkeys and sometimes you don´t”, jag paddlade, Elin öste vatten medan Betson och Tomas gjorde sitt bästa för att hålla sig kvar i båten. Inget jag glömmer i första taget.

Bild

 

Fanta’s Folly hade sjukstuga för havssköldpaddor.

Bild

 

På morgonen när äggen hade kläckts släpptes sköldpaddorna ut i havet.

Bild

Alla kämpade för fullt!

Bild

Vi bodde väldigt trevligt.

Bild

 

Nyårsafton med helstekt gris!

 

Vidare mot Cape Coast! En lugn stad i Ghanamått mätt. Cape Coast är mest känt för sitt slavfort. Svenskarna lät bygga fortet 1654, varpå britterna kort därefter tog över slavhandeln. Slavfortet i Cape Coast är ett av tre stora fort i Ghana. De andra två ligger i Accra (byggt av danskarna) och Elmina (byggt av portugiserna). När vi besökte fiskebyn Elmina var det folkfest och alla var ute på gatorna och dansade. Ett av korten nedan är taget bredvid en båtbyggare i Elminas fiskehamn. Dagen efter åkte vi till nationalparken Kakum och gick deras ”Canopy walk”, vilket innebär 350 meter hängbro 40 meter upp i trädkronorna. Det finns en handfull Canopy walks i världen och detta är den längsta. De försäkrade oss om att det var byggt av ingenjörer och att det fanns ett underhållsteam. Vi var nog lite osäkra ett tag men försökte att inte fundera så mycket på slitage och sådant. Vår resa avslutades efter Cape Coast, då Betson flög hem till Sverige igen. Jag och Tomas drog till Adeiso och Elin passade på att bli sjuk.

Bild

Slavfortet i Cape Coast.

Bild
Skymning i fiskebyn Elmina.

Bild
Canopy walk i nationalparken Kakum. 

Bild 

Betson i full färd med att inte titta ner för mycket.

Annonser

Projektsummering

Tomas skriver: Förutom diverse semestrar och firmafester har ju resan till Ghana kretsat kring vårt projekt där vi letar energibesparingsåtgärder för fabriken (som torkar ananas, mango och cocos). Kort sagt har projektet gått fantastiskt bra! Vi har fått fram en massa användbara resultat och redan nu genomförs flera av de åtgärder vi föreslagit. För oss känns det otroligt värdefullt att det jobb vi gör påverkar på riktigt och det har utan tvekan varit den mest lärorika delen av vår utbildning. Och som bonus ett grymt sätt att resa på, att få lära känna landet och folket genom att arbeta.

Översikt fabrik

 

Fabriken från ovan med solpaneler, lagringstank, ananas och Beatrice.

Om ni har möjlighet att göra ett MFS (Minor Field Study) och är sugna på att resa är det lätt värt mödan med olika ansökningar och förberedelser. För vår del underlättade det mycket att Maria och Johanna från årskursen över oss hade varit här året innan och undersökt biogasanläggningen. På så sätt fick vi kontakt med fabrikschefen i ett tidigt skede och kunde planera och skaffa mätutrustning. I sin tur visste chefen, som var jättenöjd med Maria och Johannas jobb, ungefär vad han kunde förvänta sig av oss och var därför beredd att betala för dyr men nödvändig mätutrustning i förväg. Sen blir det förstås aldrig som man tänkt sig, men för oss var det väldigt värdefullt med ett sådant försprång. Så Maria och Johanna – tacktacktack för den gräddfilen! Ni förtjänar en (e)loge! Som en liten present får ni här en bild på sprängfyllda biogasballonger från en dag när motorn servades.

biogas

 

Fermentationstankar och lagringsballonger till biogasanläggningen.

Nu efter jul- och nyårssemestern skriver vi rapport och avslutar utbildningar av personalen. Sista veckan före jul hade vi olika workshops med teknikerna där vi diskuterade våra resultat och hanterade mätutrustning. Väldigt skoj! Dom var taggade och kom fram till flera anledningar till och lösningar på de problem som vi presenterade.

Ni som är extra intresserade av projektet är hertzlig willkommen till presentationen i slutet av januari, jag kan nästan lova att det kommer att bli fantastiskt. Snart kommer Ambis posta ett inlägg om julsemestern också, lär bli festligt. Och på lördag åker vi hem så vi ses inom kort på hemmaplan!  ???????????????????????????????

Här förklarar en av teknikerna på lokala språket twi hur solpanelerna
styrs eftersom alla inte kan engelska.

 

trainings2

 

Träning på att montera värmemätaren.

Elisabet är här och firmafest!

I fredags var det en väldigt festlig dag! Dels kom Elisabet och dels var det firmafest med HPW Fresh and Dry 🙂 Det blev många bilder tagna denna dag vilket ni ser nedan.

DSC_1544

Festen inleddes med tal. Här pratar chefen Maik om vilka mål som uppnåtts under året samt om vad som kan förbättras till nästa år. Temat för förbättring var ansvar. Sedan delades det ut priser till olika medarbetare som utmärkt sig under året inom olika områden och avdelningar. 

DSC_1554

Därefter spelade fabrikens band HPW Inernational a.k.a. The Blasers. Ambjörn var såklart med på fiol!

DSC_1564

Dans till livebandet. Ännu fler kom upp på dansgolvet senare och röjde järnet – superkul! 

DSC_1581

Ovan ser ni Technical team + Tomas och Ambjörn som jobbat mycket med teamet + Elin. Tecnical team vann pris för bästa avdelning under året. 

DSC_1590

Hela gänget med Isac som arbetar med biogasanläggningen. 

DSC_1614

Kort från en lång fotosession! Ganska så långa – Elin och Tomas. 

Dagen efter firmafesten var det fotbollsturnering för alla anställda. Tomas spelade med Technical team. Det hela skulle börja kl9 och laget skulle spela tre matcher. Turneringen började ca 14 och laget spelade en match (förlorade med 2-0). Men det var musik och god stämning!

DSC_1630

DSC_1639

Imorgon drar vi ut på resa – först österut mot Voltaregionen, sen dans- och trumkurs i närheten av Accra och därefter västerut längs kusten. Internetåtkomsten kommer att variera så därför passar vi på att säga:

God Jul och Gott Nytt År!

Häng med Thama cultural group

Elin skriver (för någon vecka sedan men hade inte internet att lägga upp inlägget då): Eftersom jag blev jättepepp på dans- och trumgruppen Thama Cultural group med skönt sväng och härlig energi bestämde jag mig för att stanna över helgen i Tamale medan Ambjörn och Tomas behövde komma tillbaka till Adeiso för att jobba med projektet. Jag hade två danslektioner med Mariwe, en kille på 23 år, och Munira, en tjej på 20 år. Speciellt första dagen var jätterolig. Det var skojiga steg, de var himla pedagogiska, peppande och kom med lagom mycket tips! De mest frekventa tipsen var:

Sit small! = Ut med röven!

Show your beauty! = Du kan ju steget så på med utstrålningen!

Vi dansade Tora, någon slags ringdans särskilt för tjejer där man i olika steg möts och puffar till varandra. Det gick rätt bra, förutom att klappa händerna på ett speciellt sätt och börja en sång på ”offen”. Så jag fick göra en sak i taget, antingen sjunga eller klappa.

Förutom danslektioner fick jag hänga med på ett antal olika uppträdanden och tillställningar. Gruppen uppträdde på ett torg där det var aktiviteter med anleding av världsaidsdagen. Lokala artister, teatergrupper och dansgrupper deltog. Sms-quiz och kondomutdelning, härlig stämning, ta en flyer!

CIMG0190

 

 

De dansade Jara. 

CIMG0209

Innan uppträdandet förberedde tjejerna i gruppen kläderna. I bakgrunden ser ni byxorna som används av killarna i dansen Jara. 

Därefter drog vi vidare till en stor samling med människor som laddade inför ett bröllop. Två grupper av musiker spelade samtidigt – en med talking drums och en med något fiolliknande instrument och typ marackas. Varje grupp spelade för en person i taget. Denna person gjorde oftast ett ganska pampigt, teatralt solo som innefattade att gå fram och tillbaka mot musikerna som backade och följde efter. Jag tyckte att det var väldigt kul att titta på samspelet mellan musiker och dansare och kolla in allas olika stilar. Åskådarna (inklusive jag) sprang samtidigt fram och tryckte upp sedlar eller mynt i pannan på den som dansade. Oftast sitter de kvar ett tag för det är ganska svettigt. Sedan ramlar de ned och någon har till uppgift att samla ihop pengarna till musikerna.

CIMG0221

Spel och dans

Jag hann även med att dansa lite azonto, populärkulturdansen, med en blivande brud och hennes tjejgäng. De hade satt på hög musik och höll till under ett tält med plaststolar och plats för dans. Tacksam dansstil azonto. Det går att göra lite vad som helst, även om jag förstår att det kan bli mycket mer avancerat än jag gjorde det hela. Men det gick i alla fall hem i stugorna kan jag säga!

Dagen efter var det ett tredje bröllopsfirande där gruppen skulle uppträda. Innan det drog igång var det lite allmän solodans med ett trumgäng. En jättefin tant dansade med mig och körde några enkla steg som jag kunde haka på utan problem.

Om jag tyckte att repet med Thama Cultural Group var jätteroligt så var uppträdandet när det verkligen gällde med all utstyrsel dubbelt så bra, roligt, inspirerande och medryckande. Jag är verkligen imponerad av gruppen. De verkar ha tagit till sig ”gamla” danser till sitt hjärta och sprider dem vidare samtidigt som de hittar på en massa nytt.

CIMG0292

 

 

CIMG0290

Här dansas det Baamaayaa, en dans där män klär ut sig till kvinnor och skakar mycket på höfterna. 

De spelade även djembe och doundoun, förutom de trummor som vad jag förstår sedan länge har spelats i den här regionen i Ghana. Jag kände igen flera av rytmerna, exempelvis denna termins Oliviadans – sorsornet – och min favoritrytm att spela – soko. Det är häftigt att vara så långt hemifrån, där allt är annorlunda, men ändå vara med om något som är så otroligt hemma och så mycket igenkänning för mig.

CIMG0243

Jag lyckades få en ögonblicksbild på när Foad precis har spräckt sina byxor!

CIMG0244

Munira till höger och Semawu till vänster. I mitten vet jag inte… 

CIMG0155

 

Detta är inte från Tamale utan från en by i nationalparken där det var dans som jag fick delta i (tänkte ni ville se dansdeltagandebildbevis)

Sista delen av resan, Mole nationalpark!

Ambjörn skriver: Ursäkta alla välbesökande bloggläsare, men det har varit lite tjall på linan. Detta är den sista delen av resan till norra Ghana.

Till Mole nationalpark kunde man ta sig med buss, tro-tro och taxi från Tamale. Bussen gick på eftermiddagen och tro-tron gick när den var full, vilket ingen egentligen visste när det var. Eftersom vi hade lite ont om resdagar valde vi taxi som färdmedel. Efter en risig förhandling om pris satte vi oss tillrätta och började vår 17-milafärd västerut. De första milen var vägen riktigt bra, asfalterad och allt. Den sista halvan var sandväg. Det yrde friskt med röd sand in i bilen. Som tur var hade vi alla förberett oss med matchande färgpalett.

För den politiskt intresserade kommer den nuvarande presidenten kommer från en liten by, Damango, en halvtimme från Mole.

En ganska oskön jaktstil man tillämpar i trakten är skogsbrand. Man bränner helt enkelt ner skog och fångar djuren som med nöd och näppe klarat livhanken ut ur branden. Råttor och kaniner står högst på menyn. Onödigt kan man tycka, dels eftersom de eldar upp sitt bränsle och dels eftersom avskogning redan är ett stort problem i Ghana.

Vi anlände helskinnade till nationalparken vid lunchtid. Har en de gött då… tänkte man och fick den beställda maten. Maten var inte så bra faktiskt. Däremot hade vi fin utsikt. Restaurangen låg nämligen alldeles över ett vattenhål, vilket kan ses bakom apan i bilden nedan.

Bild

Typiskt vattenhål med söt apa i förgrunden.

Vädret var ganska annorlunda jämfört med kusten, mycket torrare och varmare. Tvätten torkade direkt. På eftermiddagen gick vi på vår första, av totalt tre tvåtimmarssafariturer. Fantastiskt skönt att röra lite på sig, promenera runt i lummig skog och filosofera. Djuren var en bonus såklart – krokodiler, antiloper, babianer, vildsvin och en drös fåglar.

Dagens tävling: Tomas och Elins favoritdjur från Mole nationalpark kan ses på bilderna nedan. Frågan är: Vilket djur tycker ni passar Tomas bäst och vilket passar Elin bäst? Motivering krävs. Belöning utlovas till bidraget med bäst motivering (rätt svar är ovidkommande). 

Bild

Babian i avslappnad ställning. Vems favorit?

Bild

Elegant vårtsvin festar på gräs. Vems favorit?

Elefanter brukade det finnas i mängder, men just nu höll de sig borta. Dels fanns det för gott om vatten, vilket gjorde att de inte kom fram till vattenhålen, och dels hade de precis fått ungar. Detta stoppade såklart inte vår guide. Slutet på vår sista tur började närma sig då guiden får ett samtal om att en elefant setts 2,5 km bort. I rask takt gick vi mot platsen medan solen började gå ner. Efter en halvtimmes professionellt spårande (ler på löv, streck i sand, trampat gräs) hittade guiden tre elefanter som vi kunde beskåda i tio sekunder innan de gav sig av in i skogen. Helt klart värt tyckte vi! Förstår att ni såklart vill ha en bild på fanten, men bara en suddig bakdel fastnade på bild. Ni får hålla tillgodo med det sköna babianhänget istället.

Bild

Det är viktigt med hygienen.

En busslast ornitologer gjorde sig mycket möda med att knalla runt och spana med metervis av kikare och objektiv. Insåg snabbt att jag hade den minsta systemkameran. Mycket fågel fanns det. På kvällarna hade de fågelbingo, det uppskattade vi.

Något vi däremot inte uppskattade var den oerhört tidiga/sena bussturen från Mole. 02.45 ringde alarmet. En lång, stökig och kall busstur tog oss tillbaka till Tamale efter några minnesvärda dagar i Mole. Någonstans här tror jag att vi har knutit ihop norra-Ghana-säcken. Hoppas att ni har haft trevlig läsning!

Bild

Solnedgång i Mole nationalpark.

 

Första delen av semestern, Kumasi

Tomas skriver: Lite sent och i fel ordning men här kommer det. Vår veckolånga semester inleddes med en bussresa från Accra till Kumasi med bussbolaget VIP. Som de flesta lite dyrare bussbolag (alltså typ 100 kr för 5-10 timmars resa) erbjuder de stora säten, iskall AC och lokala filmer av högst tveksam kvalitet. Kumasi är Ghanas andra stad med 1,5 miljoner invånare samlade på en alldeles för liten yta. Trafikkaos de la grande. Kanske inte ett ställe jag skulle vilja spendera någon längre tid på men intressant att se hur folk lever sina dagliga liv. Hur länge man nu överlever inandning av luften och vägpassager utan övergångsställen?

CIMG0103

Middag efter sen ankomst till Tamale. Ganska så fräscht. 

Den uppmärksamme bloggläsaren noterar att vi reser norrut. Planerna på västlandet skrotades bland annat på grund av att vi ville besöka det tekniska universitetet i Kumasi (Kwame Nkrumah University of Science and Technology, KNUST) och att det skulle vara festival i stan. Festivalen bestod av att kungen av Ashanti-riket bars runt på bår iförd så mycket guld att han inte orkade lyfta sin egen kropp, ackompanjerad av några trummisar utspridda i olika hörn av torget. Ashantiregionen var tidigare ett mäktigt maktcentrum som sträckte över landsgränserna till Togo, Benin och Elfenbenskusten. Som centralort i Ashanti hyser Kumasi ett palats med tillhörande museum. I palatset finns, förutom olika fullstora träfigurer föreställande kungar och deras mödrar, Ghanas första TV från 1965. Fortfarande fungerande, liksom takfläkten och kylskåpet från samma tidsera, vilket guiden med stolthet förevisade.

CIMG0081

Det var småknepigt att få en bild på kungen så ni får hålla till godo med Ambjörn och Elin.

I Kumasi finns även Ghanas största marknad, en enorm labyrint av försäljare som erbjuder allt från äkta leopardskinn, babiankranier och sköldpaddsskal till instrument, majsmjöl och tyger. Med andra ord ungefär det man behöver för ett balanserat liv med en rik fritid. Vi köpte inget annat än lite frukt men försäljarna var ändå väldigt glada att vi var där, speciellt när vi prövade våra bästa Twi-fraser (God eftermiddag! Hur är läget? Vad heter du? Och så vidare). Efter besök och övernattning vid Lake Bosumtwi, en väldigt trevlig kratersjö utanför Kumasi, åkte vi norrut mot Tamale och Mole [Mållej] nationalpark. På vägen ut ur Kumasi passerade vi något som fångade åtminstone två ingenjörers fulla uppmärksamhet – Suame magazine. The magazine är ett av de största industriområdena i Afrika, ett enormt skrotupplag med ungefär 200 000 mekaniker och försäljare. Begagnade motorer, fläktremmar, karosser, däck, bromsar så långt ögat kunde nå. Hit kan du ta din krockade importbil från Europa och ge den ett nytt liv. Otroligt fascinerande plats! Ambjörn har utlovat ett inlägg och Mole inom några dagar. Vi hörs, Mekwaba!

SuameMagazineParts

En typisk motorförsäljare i Suame Magazine. Bild stulen från Googles. För er som vill grotta ner er i bildelsbilder (bra ord): http://www.flickr.com/photos/joerghillebrand/7704909224/in/set-72157619239168700

 

Besök i Tamale

Elin skriver: Tamale är en stad i norra Ghana. Jämfört med södern är det torrare, en större andel är muslimer och väldigt många cyklar på stadens cykelvägar.

CIMG0118

I en taxi strax söder om Tamale. Ny fräsch väg med cykelvägar på sidan! 

Vi sov först över en natt i Tamale på väg till nationalparken Mole. Vi övernattade även på tillbakavägen. Då passade vi på att kolla in staden mer. Jag ville framför allt besöka kulturcentret där jag hade läst att dans- och trumgrupper höll till, vilket det också gjorde! Thama cultural centre group visade sig ha träningar kl16-18 varje måndag till fredag på en cementerad plan. Det verkade som att alla möjliga var välkomna. De flesta som dansade var mellan 12 och 30 tror jag. Det var säkert 20-30 dansare och minst åtta trummisar.

CIMG0201

Här ser ni från vänster masterdrummer i gruppen, därefter Mariwe 23 år och Munira 20 år som trummar och dansar i gruppen. Tyvärr tog jag inte kort på träningen. Jag försökte smälta in (vilket är lönlöst) och alla undrade efteråt varför jag inte tog kort. 

Jag kände igen flera av rytmerna och stegen, bland annat takaij och baamaayaa. Takaij är en sorts ringdans där alla har en pinne som man slår mot grannens pinne i olika stegkombinationer och mönster.  Baamaayaa är en dans som mest dansas av män som är utklädda till kvinnor och det skakas väldigt mycket på höfterna. Det är en mycket lekfull dans är mitt intryck. Träningsdansen avslutades med att alla gjorde ett varsitt skaka-rumpa-solo på sitt alldeles egna unika fantastiska sätt. En kille försökte dra in mig i mitten men det kändes ”för sent” eftersom trumningen började gå mot ett tydligt slut. Hade gärna hakat på men skulle behövt en spark i röven tidigare. Men det var inte sista gången jag fick chansen kan jag lova 🙂